Jamila

Jamila är 22 år och studerar på konstskola. Under gymnasiet fick hon diagnosen ADD som är som ADHD men utan hyperaktivitet. 

OM TRÖTTHET OCH DIAGNOSEN ADD

Det hela började med att jag var tvungen att hoppa av gymnasiet. Jag var så himla trött, nästan utbränd och deppig. Visst är det normalt som ung att vara trött, men inte så fruktansvärt som jag var. Mamma reagerade också och jag fick göra en utredning. Hon sa: Du är kreativ, luststyrd och har de där dragen som är typiska för ADHD. Jag gjorde tester och uppnådde kriterierna för ADD. Det var så jag fick min diagnos.

ADD är som ADHD, men utan hyperaktiviteten. Jag är istället oerhört styrd av lust. Det är oftast positivt. När motivationen kommer kan jag sitta dygnet runt. Det kan vara en skrivuppgift eller en bilduppgift. Då kör jag på som en oljad maskin. Baksidan när jag kommer in i ”flow” är att jag inte tar pauser. Jag glömmer att äta och vila. Det var det som hände innan jag gjorde utredningen. Jag hade kört på i flera år utan att ta paus. Det funkar inte.

Diagnosen kom inte som en chock utan mer som en förklaring på mitt beteende i vissa situationer. Det är inget jag berättar för alla och inget jag skyller på, men en trygghet att ha på papper. Jag kan till exempel prata med en lärare inför ett prov och be om 20 minuter extra. Det gör mig lugn att få den tiden även om jag inte alltid behöver den.

OM MOTIVATION OCH LUST

Jamila

Jag skjuter upp, skjuter upp och skjuter upp om jag saknar lust. Gör det bara, säger folk. Jag vet att jag borde. Men det går inte. Jag kan inte fokusera när jag inte känner lust. Jag kan nästan somna mitt i ett samtal. Eller framför en film. Hjärnan stänger liksom av. Sedan händer något som väcker mig och då är jag tillbaka till 100 procent. Min koncentrationsförmåga är så dålig om jag inte är intresserad. Men om jag är intresserad då är jag knivskarp.

Tidsuppfattningen är det lite si och så med om det är något jag inte brinner för. Men jag lämnar alltid in i tid, även om jag gör saker i sista sekunden. Jag vet vad jag vill och att jag måste göra de där ”måstena”. Det handlar inte om att jag inte kan. Det svåra är hur jag ska börja och kicka igång saker. Kom igen nu Jamila, kan jag säga till mig själv när jag ska göra något.

Jag läser bild och form på en skola nu. Där är det vanligt med ADHD. Det är nästan så att vi skojar om det. Jag känner mig fullkomligt normal. Folk är avslappnade och jag trivs otroligt bra bland kreativa esteter. Jag har bra betyg och det går fint i skolan.

OM ATT PAUSA

”Jag har svårt att fokusera på det jag inte har lust med”

Jag har lärt mig att tolka mina egna signaler. Nu vet jag vad som väcker och släcker min hjärna. När det går sådär otroligt bra, när jag har det där flytet, är det viktigt att stanna upp. Jag måste pausa. Sedan är det viktigt att äta regelbundet. Det glömde jag ofta förut.

Var jag befinner mig är viktigt i och med att jag tar in min omgivning så mycket. Ljud och ljus kan störa. Extra utmanande är miljöer med mycket impulser. Samtidigt är jag kreativ och älskar bild, form och musik. Jag har mycket i huvudet och jag skulle vilja berätta och skriva mer. Just nu läser jag mycket Manga-serier. Serierna är enkla och kräver mindre ansträngning än tunga böcker.

OM RÅD TILL ANDRA MED ADHD ELLER ADD

Be om hjälp! Det är mitt viktigaste råd till alla som känner igen sig i det jag berättar. Man är ju ansvarig för sitt liv. Det är ingen annan som ska leva det. Men det kan vara avgörande att få hjälp att lära sig strukturera. Jag lovar att allt blir bättre när man är förberedd. Ett annat tips är ta en ”power nap” då och då om koncentrationen brister.

Många vuxna som har ADHD eller ADD har nog ett tunnare filter mot omvärlden. Man tar in sin omgivning lite för mycket och blir sårbar. Det är fint på något vis, men man måste vara rädd om sig själv.

Jag tycker också att det är viktigt att ta hänsyn till andra. Vänner och familj ska inte drabbas om jag glömmer något eller är slarvig. Det är viktigt att se konsekvenserna av sitt handlande. För det mesta är det bara jag som drabbas och tar smällarna.

Att få diagnos är ett bra sätt att få kunskap om sig själv. Det är värt mycket. Det var inte så att jag lärde mig något revolutionerande nytt om mig själv när jag fick diagnosen ADD. Det var mer en förklaring på något jag redan visste. Det kan vara skönt att ha den kunskapen. Det gör en starkare.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Och personerna ni ser på bilderna är modeller.