Axel

Axel är 42 år, egen företagare och fick diagnosen ADHD i vuxen ålder. 

OM ATT UPPTÄCKA ADHD HOS SIG SJÄLV

Den första gången jag tänkte att jag kunde ha ADHD var för ett par år sedan. Det började med att jag skulle renovera köket. Efter några dagar hade jag rivit ut halva lägenheten – hela köket, en tolv kvadratmeter stor vägg, golvet i hallen och vardagsrummet. Jag hade ingen plan eller budget.

Jag stod där med alla skruvar i små påsar och försökte organisera renoveringen. Då började det bli jobbigt på riktigt. Jag kände mig overkligt trött. Det var en matthet som jag knappt kan förklara. Jag hade ingen energi i kroppen och kände mig helt och hållet tom. Jag minns att jag tänkte att det här inte kunde vara rätt.

Jag googlade på ”utbränd vid köksrenovering” och hittade liknande historier från andra vuxna med ADHD. Då gick det upp för mig. Jag såg ett mönster: Jag har svårt att kontrollera mig och kör stenhårt tills jag kraschar. Det blir som en härdsmälta, totalt mörker. Det har hänt flera gånger i mitt liv. Men det här var första gången som jag tog tag i det och bestämde mig för att göra något åt det.

OM ATT GÖRA EN UTREDNING FÖR ADHD

”Jag lever på min energi och mitt engagemang.”

Efter min havererade köksrenovering tog jag kontakt med vårdcentralen. Tyvärr blev det inget bra möte. Jag kände mig ifrågasatt och blev förbannad. Det var ju inte precis med glädje jag gick dit. Jag skulle gå igenom 40 års skuld- och skamkänslor – alla missade möten, alla misslyckade projekt, alla missförstånd, alla vänner jag gjort ledsna när de trott att jag inte orkat lyssna på dem. Det hade jag ingen lust med.

Det slutade med att jag gick till en annan mottagning istället. De gjorde utredningen och jag fick diagnosen ADHD. Att få beskedet kändes inte som en stor grej. Jag hade redan förstått att jag hade ADHD.

Det bästa med utredningen var att jag fick veta att jag inte är bipolär, som min mamma. Det är något som har gnagt inom mig hela livet.

OM ATT VÄXA UPP MED ADHD

Jag minns mitt första kvartssamtal i ettan. Min fröken sa till min mamma att jag aldrig skulle kunna lära mig läsa och skriva eftersom jag var för okoncentrerad. Det tog hårt. Jag var bara sju år och fick i princip veta att jag var oduglig. Så säger man inte till ett barn. Den ”sanningen” har jag levt med hela livet. Det är klart man blir färgad.

Min bästa period under uppväxten var i tonåren då vi bodde utomlands. Det var stenhård disciplin i skolan och jag stortrivdes – för första gången någonsin. Om man stökade i klassrummet så åkte man ut. Jag gillade att det var så fasta regler. Även om jag inte hade en aning om det då har jag förstått senare att många med ADHD brukar trivas med tydliga regler.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år. Då började jag självmedicinera med alkohol. Jag drack rejält. Det fanns alltid något att skylla på. Men jag tänkte aldrig att det kunde bero på ADHD. Det var bara en inre oro som jag ville få kontroll på.

När jag var 23 år kom jag på behandlingshem och fick möjlighet att bli nykter. Inte heller då var det någon som talade om ADHD. Jag fick bara höra att jag var alkoholist, vilket i och för sig var bra.

Jag trivdes på AA-mötena. Precis som i skolan var det tydliga regler och strukturer. Jag gick i princip på möten varje dag i sju år. Den formen passade mig väldigt bra. Det jobbigaste med att dricka var skamkänslorna. Jag tror att många vuxna med ADHD bär på skamkänslor. Det finns så mycket man vill förtränga och förtrycka.

OM ATT VARA PAPPA OCH HA ADHD

Jag satt på utvecklingssamtal med min dotter nyligen och hennes fröken var på väg att göra samma misstag som min fröken gjorde med mig. Men jag utmanade henne och en månad senare kunde min dotter både läsa och skriva.

Jag vet att ADHD kan vara ärftligt, även om jag tror att miljön är minst lika viktig. Men jag vill inte att min dotter ska bli stämplad på samma sätt som jag blev. Om hon har ADHD eller inte spelar ingen roll för mig. Däremot vill jag att hon ska bli stark och där försöker jag hjälpa henne så gott jag kan. Jag är nog en ganska bra pappa, hoppas jag. Jag försöker ge mycket kärlek samtidigt som jag inte vill ”curla”.

OM ATT ANVÄNDA SIN ENERGI

Axel

I dag har jag ett bra liv. Jag har lärt mig var och när jag funkar. Jag jobbar som inspiratör, föreläsare och utbildare. Jag lever på min energi och mitt engagemang. Jag har eget företag och kan styra mycket själv. Om jag blir trött på något kan jag variera mig och göra något annat en tid.

Jag har också lärt mig att hantera mina dåliga sidor. Till exempel är papper och pengar inte min grej. Tidigare i livet har jag alltid strulat till det, slarvat bort saker och glömt att betala räkningar. Nu har jag en person som hjälper mig med ekonomin. Hon sköter även min privatekonomi. Jag vet att det blir kaos annars och har bestämt mig för att inte skämmas över det. Det är bättre att be om hjälp.

För mig är ADHD inte i första hand något negativt – i alla fall inte när man vet hur man ska ta hand om sig själv. Jag har en otrolig massa skön energi som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag har en fantastisk resurs som jag vill dela med mig av.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Och personerna ni ser på bilderna är modeller.