Matilda

Matilda fick diagnosen DAMP/ ADHD innan hon började skolan. I dag är hon 18 år. Förut blev hon ofta väldigt arg. Nu får hon behandling och har blivit bättre på att hantera sina utbrott.

MATILDA OM ADHD OCH ILSKA

När Matilda blir arg så blir hon riktigt arg. Så har det varit så länge hon kan minnas. När hon var liten var det ännu värre. Ena minuten lekte hon och var glad. Nästa stund, när något hände, blev hon fly förbannad.

– Jag fick utbrott och slängde saker runt mig. Jag ville ju inte göra någon illa. Men jag var tvungen att få ut aggressionerna. Jag vet inte hur mycket som har gått sönder hemma – stereo, porslin, glas. Det måste ha gått många tusenlappar.

Kan du förklara hur det känns?

– Alla problem kommer upp i huvudet på en gång. Om andra blir sura så kommer inte allt, men så är det för mig. Jag vet ju att det går över efter en stund, men jag kan inte bryta det. Efteråt blir jag så himla ledsen. Då gråter jag.

I skolan drog klasskompisarna sig undan. Hon hade svårt att hitta någon att leka med.

– Jag tror att de var rädda för mig. De tog avstånd. Det är ingen som vill vara nära när jag tappar kontrollen, när jag slänger och dänger.

Nu för tiden har Matilda lugnat ner sig. I dag blir hon inte alls lika arg som när hon var liten. Hon har lärt känna sig själv. Hon har sina knep för att undvika ilskan, även om det ibland går över styr och hon inte kan kontrollera sig.

– Jag försöker alltid förklara, att om jag börjar bli sådär arg, då är det bäst att lämna mig i fred. När någon ältar då blir det bara värre. Jag brukar sätta på någon komedi när jag är ledsen. Då känns det lite bättre.

MATILDA OM MAMMA OCH ZERA

Matildas närmaste familj är hennes mamma.

– Mamma betyder jättemycket för mig. Hon har kämpat för mina rättigheter. I skolan såg hon till att jag fick det stöd jag behövde. Man ska inte behöva kämpa för sådant, men så är det för funktionshindrade. Man får inget gratis. Det var tufft för mamma.

Hur är er relation i dag?

– Den är bra för det mesta. Det händer att vi bråkar, men inte alls som när jag var liten. Vi pratar mycket. Det är inte lätt för mamma att veta hur jag tänker.

Matildas stora kärlek just nu är hunden Zera.

– Vi hade en annan hund som vi fick avliva. Jag ville så gärna ha en igen. Jag hittade Zera på Blocket. Hon skulle omplaceras. Mamma visste inget, jag överraskade henne. Hon bara tittade när jag kom med en hund. Jag sa: ”snälla mamma, säg inte nej”. Så jag fick behålla Zera, hon är 3 år nu.

Det är mycket jobb med Zera. Hon ska ha minst två timmars motion varje dag.

– Jag måste sköta allt. Hon betyder allt för mig. Om jag är ledsen så är hon också det. Om jag inte hade Zera, mamma och gud så skulle jag inte bry mig om någonting. Jag skulle inte ha ett liv. De stöttar och tröstar mig i vått och torrt.

MATILDA OM ATT STÅ FÖR VEM MAN ÄR

Sedan Matilda blev lite äldre har hon varit öppen om sin diagnos. Det har inte varit någon hemlighet.

"Jag tycker inte man ska skämmas. Man ska stå för vem man är och inte ta skit."

– Jag tycker inte man ska skämmas. Man ska stå för vem man är och inte ta skit.

När hon var liten var det svårare. Matilda förstod inte varför hon var olik andra barn. Hon kunde inte begripa varför de behandlade henne illa.

– Det kändes som en stor cirkel. Alla pekade på mig och gick runt mig. Jag var trött på att bli behandlad som en bortskämd snorunge. Jag fick inte kärlek och jag var trött på det. Jag har alltid vetat att alla förtjänar kärlek.

– Sedan förvandlades jag till en ung dam som inte tar skit för att hon inte är som andra. Jag började acceptera vem jag är. Jag förstod att folk behandlade mig dåligt för att de själva mådde dåligt. De accepterade inte mig som jag var.

I dag skriver Matilda en bok om sitt liv. Den handlar om det ovanliga i att vara tjej och ha funktionshinder.

– Jag vill att andra ska förstå varför de är som de är. Jag vet hur det är när man går runt som ett frågetecken. Ända sedan jag var liten har jag undrat varför jag är som är.

MATILDA OM WHITNEY

– Musik har alltid varit allt för mig. Alla måste ha något, jag har musik och dans – och Zera förstås.

Hemma hos Matilda finns massor av musik. Hon har många favoriter, till exempel Darin. Men en artist betyder mer än någon annan: Whitney Houston.

– Jag blir så inspirerad när Whitney sjunger. Hennes inlevelse. Hon vet hur kärlek ska låta. Jag började lyssna på henne när jag var liten. Då ville jag bli sångerska.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Fotografierna är modeller.