Malin

Malin är 17 år och på väg till Frankrike. Där ska hon lära sig mer franska. Hon var 15 år när hon fick veta att hon har ADHD och kallar sig ”världsmästare i visuellt minne".

MALIN OM VÄNNER OCH ADHD

– Bästis är inget för mig. Varför ska tjejer leka två och två när man kan leka med alla? Att vara bunden till en person har känts tråkigt. Jag har haft bästisar, men bara i korta perioder. Ett halvår åt gången eller så.

Malin mognade sent och när hon var yngre lekte hon mest med pojkar.

– Jag var ingen pojkflicka precis, men det var roligare att leka med killar. Tjejerna satt mest stilla och lekte med sina Barbiedockor. Killarna sprang runt och lekte samtidigt. Det gillade jag. När jag var liten hade jag svårt att känna av kroppssignaler. Jag kunde springa och springa utan att bli trött.

Hur är det med kompisar nu?

– Jag är fortfarande ensam, men med alla. Mina kompisar har nog haft lite svårt att veta var de har mig. Fast nu har jag mitt tjejgäng. De känner mig och accepterar att jag är såhär. Det känns skönt.

Ibland blir hennes kompisar irriterade. Till exempel när hon inte svarar på sms.

– Jag lovar att jag är sämst i hela världen på att svara på sms. Men det finns faktiskt en förklaring. Det kan verka nonchalant, men om jag ska svara på ett sms så måste jag avbryta det jag håller på med. Det är jättejobbigt att avbryta saker. Då tappar jag den röda tråden.

Malin kallar det till-och-från-parken-syndromet. Hennes mamma hittade på det när hon var liten.

– Först ville jag inte gå till parken. När jag efter mycket om och men kommit dit så ville jag aldrig gå hem.

Hur påverkar det dig i ditt tjejgäng?

– Jag blir jättebesviken när jag måste avbryta något. Om vi är hemma hos någon en kväll har jag svårt att bryta upp. Jag vill inte att kvällen ska ta slut och det förstår inte mina kompisar alltid.

MALIN OM SKOLAN OCH ADHD

Malin var väldigt aktiv när hon var yngre. Fast hon tror att lärarna såg henne som en rätt vanlig tjej.

– Jag var hyperaktiv men inte på ett otrevligt sätt. Jag avbröt inte och var inte impulsiv.
Men hon hade svårt med motivation och koncentration. Hennes mamma märkte det och tog upp det med en speciallärare.

– Alla lärare sa att jag var duktig och att vi inte skulle oroa oss. Det skulle växa bort sa de. Mamma tyckte inte att de lyssnade på henne.

Vad funkade i skolan?

– Det var bra med lärare som hade struktur och som var extra tydliga. Jag räckte upp handen ofta och hängde med i klassrummet. När jag lämnade in saker var de bra.

Vad funkade inte?

– Helt plötsligt i mellanstadiet låg jag efter i allt. Jag visste faktiskt inte varför. Jag hade höga krav på mig själv och då vågar man inte be om hjälp. Mamma tog upp det igen med lärarna och då fick de lägga upp en läroplan för mig.

I högstadiet hade Malin bra stöd från lärare. Arbetssättet passade henne.

– Jag uppfattades som ambitiös och duktig och fick bra betyg. Jag hade en lärare som var min mentor. Hon var jättebra. Det var en kvinna i 60-årsåldern. Hon hade inte någon kunskap om ADHD alls. Men hon hade varit lärare i 35 år och visste att barn tänker olika. Henne skulle jag vilja tacka.

Gymnasiet var en jobbig tid. Det var mer eget ansvar för planering.

– Jag kunde inte riktigt hänga med. Trots att jag ville och försökte. Det blev kaos och allt vändes upp och ner. I ettan blev jag mer och mer stressad. Jag misslyckades hela tiden. Skoluppgifterna låg i stora högar och jag tappade kontrollen. Jag sov ofta bara tre timmar per natt. Jag var så stressad och hade ångest.

Malin ville först inte berätta för andra hur hon mådde.

– Jag skämdes och tyckte inte att någon ville lyssna. I skolan var jag apatisk. Men mina föräldrar märkte som tur var att det inte var bra. Mamma hade bestämt sig för att inte ge sig. Jag träffade flera psykiatriker innan jag gjorde min ADHD-utredning. Det var en väldigt jobbig tid för alla.

MALIN OM ADHD OCH PASSA TIDER

Malin har svårt med tidsuppfattning och kommer ofta för sent.

– Mitt mål är verkligen att komma i tid. Folk skulle veta hur jag kämpar. Det hjälper inte att jag lägger fram kläder till nästa dag eller om jag struntar i att sminka mig. Jag kommer ofta för sent ändå.

Varför har du svårt att komma i tid tror du?

– Jag har så svårt att hålla fast vid den röda tråden. Jag avleds lätt av något som dyker upp. Och jag har svårt att uppskatta tidsåtgång. Tar det tio minuter, en timme eller 20 minuter? Jag är närsynt när det gäller en utsatt tid. Jag ser den inte förrän det ofta är för sent.

Skolarbetet har blivit lidande.

– Att få överblick i tillvaron är svårt. Jag vet inte hur mycket jag orkar eller hinner. Jag tar på mig för mycket. Sedan har jag svårt att prioritera. Det slutar oftast med att jag försöker göra allt utan att lyckas med något.

Malin känner sig ofta misslyckad när hon inte klarar så mycket som hon vill.

– Ibland känns det som att mitt liv består av hundratals oavslutade projekt. Alla halvgjorda saker har jag ofta satt i gång med otroligt starkt engagemang. Någonstans på vägen tappar jag fokus, hur kul och intressant jag än tycker att något är.

MALIN OM SIG SJÄLV

Malin har bra självförtroende. Hon känner sina styrkor och vet att hon duger som hon är. Men det var skönt att få veta att hon har ADHD.

"En av de största fördomarna mot människor med ADHD är att man är dum i huvudet."

– Nu har jag förstått att många svårigheter hör ihop med mitt funktionshinder. Jag har insett att min situation på många sätt har varit och är mer problemfylld än andras. Det känns orättvist. Men jag hade kanske haft svårt med något även om jag inte haft ADHD. Vi har nog alla både svaga och starka funktionsområden.

Malin önskar att fler förstod hur det är att ha ADHD.

– När jag berättar för någon att jag har ADHD undrar jag alltid vilka tankar den personen får. Jag blir bemött på väldigt olika sätt. Många vet inte ens vad ADHD är eller hur det är att leva med funktionshinder. Det är lite frustrerande när jag måste förklara.

Hur blir du bemött när du förklarar vad du har svårt med?

– En del säger att det handlar om fel inställning, att jag har för höga krav på mig själv. Men vilken tonårstjej har inte det? En reaktion som sårar mig är när folk generaliserar och bagatelliserar och säger ”ja, men det där har ju faktiskt de flesta i din ålder svårt med...”

Malin tycker att det finns många fördomar om ADHD.

– En av de största fördomarna mot människor med ADHD är att man är dum i huvudet. Jag är inget ”freak”. Folk i min omgivning skulle såvitt jag vet inte kalla mig korkad. De skulle snarare tycka att jag är en rätt skärpt tjej.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Fotografierna är modeller.