Lina

Lina var sju år när hon fick diagnosen ADHD. I dag är hon 17 år. Hon har lärt sig att kontrollera sig själv. Hon är tacksam för att hon har så mycket energi – den ger henne kreativitet.

LINA OM ADHD OCH SKOLAN

När Lina var yngre hade hon svårt att koncentrera sig. I skolan var hon vild och störde. Hon satt ofta och pratade på lektionerna. Både lärare och kompisar blev trötta på henne.

– Jag var så rastlös. Jag ville att det skulle hända saker hela tiden.

"Många skulle nog tycka det var jobbigt att vara som jag är. Allt är väldigt intensivt för mig."

Samtidigt höll hon uppe en fasad i skolan. När hon kom hem på eftermiddagarna rasade allt.

– Jag fick utbrott. Alla känslor jag hållit inne i skolan kom ut. Mina föräldrar fick ta smällarna. Jag skrek åt dem och var jättejobbig. Men mamma och pappa har varit fantastiska.

I mellanstadiet blev Lina bättre på att hantera sina impulser. Hon fick inte lika ofta utbrott och det gick bättre i skolan – trots att hon var ganska pratig.

– Jag pratade konstant och var väldigt egocentrisk. Ändå kunde jag hänga med på lektionerna. Jag kunde lyssna på läraren samtidigt som jag pratade med en kompis. Det är en del av min ADHD. Jag hör allt runt mig. Jag brukar kalla det för min ”super- hörsel”. Andra människor lyssnar på en sak i taget. Jag hör allt. En gång frågade min lärare hur mycket jag hört av vad han sagt på en lektion. Jag kunde upprepa nästan ord för ord vad han sagt.

Linas lärare har alltid vetat att hon har ADHD. Det har hennes mamma och pappa sett till.

– Det var bra att lärarna visste. De försökte hitta lösningar. Ibland fick jag sitta i ett eget rum när vi skrev prov. Jag hade jättesvårt att koncentrera mig när de andra blev klara före mig. Sånt var så enormt störande.

Hur tycker du att lärare ska vara mot elever med ADHD?

– Det viktigaste är tålamod. När andra säger ”vi orkar inte med den här eleven”, då måste lärarna ha tålamod. Till exempel om en elev gungar på stolen. Många gör det för att de är rastlösa. Jag tycker att läraren ska säga till och visa att det inte är okej. Men inte bli förbannad. Läraren måste ha tålamod. Upprepa gång efter gång. Sätt gränser, men skäll inte.

Lika viktigt är det med uppmuntran.

– Läraren måste försöka vara positiv. Man behöver stöd och uppmuntran när det känns tufft.

LINA OM KÄNSLOR OCH ADHD

– Många skulle nog tycka det var jobbigt att vara som jag är. Allt är väldigt intensivt för mig. Om jag sitter på ett café med en massa folk så kan jag se och höra vad alla gör och pratar om. Nu har jag blivit ganska bra på att stänga av, men jag måste koncentrera mig. Förut visste jag inte hur jag skulle hantera alla ljud.

– Problemet för många med ADHD är att de inte har någon stopp- knapp. De kan inte stänga av som de vill. De kan inte bestämma vad de ska titta eller lyssna på. Det skapar förvirring, kaos och tar jättemycket energi. Det är därför det är så viktigt att hitta en strategi för sig själv.

Lina har i flera år jobbat med det hon kallar en strategi för sin ADHD. I dag ser hon diagnosen som en tillgång.

– Ibland tycker jag synd om dem som inte har ADHD. Jag har så otroligt mycket energi. Min pappa blir avundsjuk på mig ibland. Han tycker det är orättvist att jag orkar så mycket. Jag kan förstå honom. Jag är tacksam för att jag har så mycket energi. Det är min drivkraft, den får mig att hela tiden se framåt.

Lina tycker det är viktigt att komma ihåg att alla är olika.

– Alla med ADHD fungerar inte på samma sätt. Fast jag tycker inte man ska hänga upp sig så mycket på diagnosen. Man ska se till individen.

Vad vill du säga till andra tjejer med ADHD?

– Försök att se fördelarna. Du kan åstadkomma så mycket mer än andra. Du måste försöka hitta dina egna strategier. Försök att se det som en gåva, istället för ett hinder!

LINA OM SIN DRÖM

Lina går estetiskt program på gymnasiet. Hennes stora intressen i livet är dans, sång och teater.

– När jag håller på med något kreativt så tänker jag inte. Det är så skönt. Det är ett sätt att hantera min stress. Alla tankar och intryck som jag har i huvudet försvinner. När jag går upp på en scen så blir jag alldeles fokuserad och lugn.

Lina började dansa och sjunga redan på mellanstadiet. När det var dags att söka gymnasium så visste hon direkt att hon ville gå estetisk.

Förra terminen satte hennes klass upp en musikal på skolan.

– Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Om 10 år ska jag vara med i en musikal i London. Det är mitt mål. Det är kanske lite ambitiöst. Men jag är van att kämpa hårt. Jag är väldigt optimistisk. Jag är övertygad om att jag kommer att jobba som artist på något sätt. Jag vill inte lyssna på nej-sägare.

LINA OM KOMPISAR

Lina har inte berättat för sina kompisar att hon har ADHD.

– Jag vill inte att de ska se mig som tjejen med diagnosen. Det är inte så att jag skäms. Jag skulle kunna berätta. Men jag vill inte dömd. Det ska inte spela någon roll.

Det är bara en av Linas kompisar som vet att hon har en diagnos. Kompisen hade varit tillsammans med en kille med ADHD.

– Hon sa saker om killen som inte var så snälla. Då kunde jag inte låta bli. Jag sa till henne: ”bara så du vet så har jag ADHD”. Först trodde hon att jag skojade. Det är så typiskt.

– ADHD kan vara både en förbannelse och en gåva. Det gäller att hitta sina strategier och försöka se det som en gåva. Då blir allt lättare. Det är i alla fall min insikt.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Fotografierna är modeller.