Laddar...

En bra start på dagen är jätteviktig för mig. Då flyter det på bättre enligt min plan. Går det snett i början på dagen så fortsätter det ofta på det spåret.

Jag har svårt att sitta still och koncentrera mig i skolan. Jag blir pratig och stör, men försöker verkligen vara tyst och bita ihop. Jag tyckte det var skönt att be lärare och andra att hjälpa mig med gränserna. Alltså, inte skälla utan hjälpa mig. Det är sjukt stor skillnad.

Vissa saker i skolan fastnar jättebra i minnet. Då känner jag mig skitsmart. Så jag försöker fortsätta läsa och fråga om saker som jag märker att jag gillar.

Alla pratade om slarvfel i skolan, men det handlade inte om det. Det var något annat. Så kände jag länge innan jag fick min diagnos. Börjar man misstänka något ska man prata med sina föräldrar eller nån på skolan – direkt.

Jag bråkar med mamma och pappa lite för ofta. Jag vet inte riktigt varför det blir så. Men det har blivit mycket lättare för alla nu när vi vet att jag har ADHD. Att göra en utredning och få hjälp var det bästa som hänt.

Jag kan liksom tappa tiden, ser den inte innan det är för sent. Då blir jag sen till kompisar, skolan, allt möjligt.  Det blir bara så. Mina närmsta kompisar har börjat lära sig att det inte är för att jag inte bryr mig. 

Jag hör allt, jag brukar kalla det för min superhörsel. Men det blir rörigt så jag behöver hitta lugnare ställen ibland när jag ska träffa kompisar efter skolan. 

Jag är inte dryg bara för att jag inte svarar på telefon, jag kan liksom inte få ihop flera saker samtidigt alla gånger. Det blir kaos i huvudet. Det är så svårt att förklara men att berätta om ADHD:n hjälper alltid.

Eftersom jag har svårt att passa tider blir många sura. Min kille var galen på mig tills han fattade att det var något annat än diss. Att det var ADHD. 

En läxa kan stressa mig så jag inte kan sova, även om jag vet att jag klarar den. Det blir lättare med en plan för veckan, både från skolan och föräldrarna.

Ibland har jag nattskräck – jag KAN liksom inte somna. Jag har svårt att lugna ner mig, ligger bara och snurrar i sängen. Då försöker jag blunda och tänka så lite som möjligt. Det är det enda som funkar.