Malin, Julia, Lina och Matilda. Fyra tjejer som på många sätt är olika varandra: Någon är rastlös. Någon drar sig undan. Någon tappar lätt humöret. Någon älskar djur. Någon dagdrömmer. Någon söker spänning. Någon blir ofta fly förbannad. Någon pluggar stenhårt. Någon drömmer om att flytta utomlands.

"Jag försökte bli som dem, men då blev jag ju falsk."

En sak har de gemensamt: De vet hur det är att ha ADHD. Kanske känner du igen dig i deras berättelser.

ADHD märks inte alltid lika öppet hos tjejer. Många anstränger sig för att inte sticka ut i skolan. Och lärare och kompisar får aldrig veta hur hårt de – NI! – sliter med koncentrationen och med att hålla tillbaka alla känslor och impulser.

Så är det för många. Fast det finns också tjejer som är lika överaktiva som killar med ADHD. Det spelar ingen roll hur symtomen ser ut. Det är lika jobbigt för tjejer som för killar att växa upp med ADHD. Ändå pratas det mer om killar med ADHD. Det känns väldigt orättvist.

I dag får allt fler tjejer diagnos (inte bara ADHD, utan även andra neuropsykiatriska funktionshinder: DAMP, autism, Asperger och Tourettes syndrom). Det är bra. Diagnos betyder ofta att det blir lättare att få hjälp och att kunna lära sig hantera sin ADHD. 

De här berättelserna vänder sig till alla tjejer som känner sig berörda. Men också till andra som vill lära sig mer.