Robin

Robin är 16 år. Han har konstnärlig talang och gillar Zlatan. Förut hade han svårt att fokusera på skolan. Nu går han på samhällsvetenskapligt gymnasium.

ROBIN OM ADHD-DIAGNOSEN

Under lågstadiet kände jag mig speciell. Jag gick mest runt mest för mig själv. Jag kände mig inte konstig. Bara mer annorlunda än andra barn. Även om jag höll koll på vad eleverna gjorde på rasterna var jag ofta ensam.

Jag var den som var mest speedad och stökig i klassrummet. Ibland blev jag utslängd. Jag försökte skapa någon slags identitet. Utanför klassrummet var jag lugnare. Det var en massa snack med lärare om att jag var stökig. Skolsyster ville starta en ADHD-utredning.

När fick du veta att du har ADHD?

Det tog lång tid att få diagnos och det var lång kö. Det var först i ettan på gymnasiet som jag fick svar. Vid det laget hade jag säkert träffat 5–6 läkare. Det var så skönt att få veta att jag har ADHD. En bekräftelse på att det var något med mig och en orsak till att jag var stökig. Jag försökte ju verkligen anstränga mig i skolan men det gick inte.

Hjälpte det dig att få din ADHD-diagnos?

Ja, det var mycket som klarnade då. Jag fick mer insikt om vem jag är. Precis som någon annan som har hjärtfel eller något annat handikapp. Men allt som jag gör har inte med min ADHD att göra. ADHD är inte svaret på allt. Om jag blir riktigt arg på någon i skolan till exempel. Det kan ju vara någon annans fel.

Det är lätt att få skit när man har ADHD. Även om jag inte visar det är jag väldigt känslig och tar åt mig. Men det syns inte. Jag har byggt upp en hög mur runt mig så att jag verkar starkare.

Hur har det varit i din familj?

Det har handlat mycket om mig i familjen. Mina två yngre syskon har fått uppleva mycket jobbigt. Jag vet det och är ledsen för det. Mamma och pappa har inte kunnat släppa mig även fast jag har velat. Det är klart att de är oroliga med tanke på hur det har varit.

Jag förstår varför föräldrar är oroliga. Men det är bättre att ha gnatiga, tjatiga föräldrar. Om mina föräldrar inte hade varit på mig hade jag inte varit där jag är idag.

ROBIN OM ZLATAN

Man måste få kontroll på sina talanger. Det är viktigt. Precis som Zlatan. Jag har sträckläst boken om honom. På något sätt känner jag igen mig i honom. Jag beundrar Zlatan mycket. Även John Lennon fascinerar mig. De har haft det tufft och problem i livet, men de tar sina egna vägar och har lyckats.

När jag tycker om något går jag in för det till 110 procent. Jag har talang för konstnärliga saker.

Vilka är dina största intressen?

Jag älskar musik. Det är mitt liv. Jag blir berörd av musik. Musiken får mig att stänga av jobbig stress. Den får mig att slappna av. Fotboll kan jag också bli uppslukad av. Jag går in i en match på tv och hör och ser ingenting runt mig.

Kompisar är också viktiga för mig. Jag har alltid känt att jag vill ha fler än de jag har. Det har inte räckt med två eller tre. I högstadiet fick jag mitt stora genombrott. Då var jag mer i centrum än när jag var yngre.

Hur går det dina kompisar?

Jag har en kompis som tycker att jag borde vara bättre på att göra konsekvensanalyser. Mycket av det jag gör går på impuls. Det är lite obehagligt ibland. Jag kan häva ur mig saker som jag en halv sekund senare ångrar. Min ärlighet kan gå lite för långt ibland.

Jag säger saker som får tråkiga konsekvenser. Jag ber om ursäkt hela tiden känns det som. Klart jag förstår när jag gör fel, men jag går på impuls. Fast när vi debatterar i skolan är det en fördel att vara snabb med svaren.

ROBIN OM ATT KLARA SKOLAN

I mellanstadiet började det bli mer och mer jobbigt. Mer eller mindre katastrof. Lärarna ringde hem. De sa att jag inte fungerade i klassrummet och skapade dålig stämning i klassen. Mamma och pappa tyckte att jag skulle skärpa mig och jag tyckte likadant. Det var då alla började snacka om att jag hade ADHD.

Vad gjorde dina föräldrar?

Mamma och pappa ville att det skulle gå bra för mig. De engagerade sig jättemycket. Jag vet ärligt talat inte hur det hade gått för mig annars. Innan de fattade att det var något med mig var det mest tjat och utskällningar. Jag kan förstå det för jag skärpte mig inte och förstörde för många runt omkring mig.

Vad är svårast i skolan?

Allt tar så mycket längre tid för mig. En text som tar fem minuter för en vanlig elev kanske tar 20 minuter för mig att läsa. Det kan jag inte förklara för lärare. De förstår inte. Det är bara att läsa, säger de. Jag får samma regler som alla andra.

ADHD är ett handikapp men det förstår inte alla. Många lärare har nog ingen uppfattning om vad ADHD är. Man kan inte klandra lärarna heller. De kan ju inte ha koll på allt.

Kan du beskriva dig själv i skolan?

Det som är typiskt för en person med ADHD tror jag först och främst är koncentrationsdelen. Man sitter där och försöker koncentrera sig och börjar nästan gråta när det inte funkar. Varför kan jag inte plugga? Jag har förstått att jag är minst lika bra som alla andra men jag har så svårt att fokusera.

Nyligen fick jag MVG på ett prov. Det var en viktig bekräftelse för mig. Jag vet att jag kan när jag anstränger mig. Resten kan jag strunta i totalt. Svenska och engelska tycker jag är kul. Matte och NO-ämnen har jag knappt brytt mig om.

ROBIN OM LYFTET EFTER ADHD-DIAGNOSEN

Sen jag fick min diagnos har jag slutat festa med kompisarna. Det hände saker som inte var bra. För ett år sedan var jag så långt ner. Det gick inte att komma annat än upp igen. Jag hade nått botten av allt.

Det var skit hemma, skit i skolan och det enda jag hade var kompisar. Men de festade lite för mycket. Jag vaknade upp en morgon och bestämde att nu måste jag skärpa mig.

"Jag vaknade upp en morgon och bestämde att nu måste jag skärpa mig."

Vad fick dig att ta det beslutet?

Jag har förstått att jag är minst lika bra som alla andra. Men jag måste anstränga mig. Diagnosen har hjälpt mig att förstå vem jag är och vad jag är bra på. Det är inte kul att plugga men det är värt det.

Nu pluggar jag för min egen skull, inte för mina föräldrars. Det har varit så många motgångar så när det går bra får jag en väldig kick. Jag har kompisar som ringer mig nu och ber om hjälp i skolan. För ett år sedan skulle det aldrig ha hänt.

Vad driver dig nu?

Jag vill vara på väg mot något bra och bevisa för alla att det går. Jag tänker inte exakt på vad. Det har varit mycket jobbigt kring mig. Jag var jättenaiv när jag tänker tillbaka på hur jag var.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Fotografierna är modeller.