Alex

Alex är 17 år. När han var yngre hamnade han ofta i bråk. Han har alltid gillat att rita och skissa. I dag går han andra året på mediegymnasiet.

Området där jag bor är rätt stelt. Man ska vara på ett visst sätt. Annars passar man inte in. Många förstod inte mig. Jag hade en bra kompis där – min granne. Han flyttade dit samtidigt och vi har gått i samma klass. Vi är lika fast ändå olika. Vi går bra ihop, även om vi är olika. Han är också lite speciell, som jag.

”Jag gillar höga ljud och brus omkring”

Vad var det som inte funkade?

I skolan var det en del som tyckte det var roligt att se mig arg. De visste att jag kunde bli riktigt förbannad. Ibland gick det. De sa fula ord och saker som de visste störde mig. Men jag gillar inte våld. Jag vill hellre gå därifrån. Ändå hamnade jag i bråk ganska ofta när jag var yngre. Sedan försökte jag intala mig själv att det var de som var dumma.

Vilka är du med i dag?

I åttan började jag åka in till stan. Där träffade jag kompisar som jag gillade bättre. Jag blev mer accepterad. Mina nya kompisar är mer som jag. De tycker det är kul att flippa lite. Vi ser ut på samma sätt, med kläder till exempel. De är fortfarande mina närmaste polare.

ALEX OM SKOLAN OCH ADHD

Jag var väldigt speciell i skolan. Jag hade mycket energi och pratade högt. Om jag inte kände för att göra något så gjorde jag det inte. Jag hade inte problem att sitta stilla. Men jag fick inte saker gjorda. Då gick jag ofta därifrån.

Jag tycker inte om att sitta länge och läsa. Det är inte så att jag måste upp och springa. Det kliar inte i benen. Men jag segar ihop om jag sitter för mycket. Jag kan nästan somna. Då är det lättare att gå runt.

Hur var dina lärare mot dig?

Lärarna visste inte hur de skulle hantera mig. Jag blev ofta frånskild från klassen. Det var jobbigt. Någon annan lärare kom och sa att jag skulle följa med. Så fick jag sitta i ett eget rum. Jag blev liksom avskild och träffade inte min klass så mycket. Då kände jag mig utpekad.

Funkade det bra att sitta för dig själv i skolan?

Det hjälpte att gå i väg till ett litet rum och jobba. Men känslomässigt var det inte roligt. Jag mådde inte bra av det. Jag skolkade rätt mycket i högstadiet.

Själv kände jag: Visst, jag har koncentrationssvårigheter, men jag är ju inte annorlunda i övrigt. Ändå blev jag behandlad på ett konstigt sätt.

Ett tag hade jag en assistent. Jag fick hjälp att läsa och plugga. Assistenten kollade så att jag inte hamnade i bråk på rasterna. Sedan ville jag inte ha assistent. Det kändes nedvärderande att vara övervakad.

Var det någon lärare du gillade?

Den enda bra läraren var idrottsläraren. Han hjälpte mig. Vi pratade väldigt mycket, om jag hade problem eller var bråkig.

De andra lärarna har jag inte mycket gott att säga om. Jag hade en mattelärare som stämplade mig som efterbliven. När jag bad om hjälp gav hon mig bara svaren. Hon orkade inte förklara. Hon pratade med mig som om jag var en hund.

Vad gjorde idrottsläraren som var bra?

Idrottsläraren såg mig. Han märkte att jag var utanför. Han började prata med mig. Han blev min mentor och hade utvecklingssamtal med mig. Han behandlade mig som en jämlik, som en kompis. Han ansträngde sig verkligen och lärde känna mig. Det kändes bra.

OM UTREDNING OCH ATT FÅ EN ADHD-DIAGNOS

Jag ville först inte göra utredningen. Men min mamma övertalade mig. Jag gjorde det för att hon skulle sluta tjata.

Vad tänkte du om få diagnosen ADHD?

När jag fick diagnosen fattade jag först inte vad det betydde. Det kändes som det var något fel på mig. Jag gillar inte att bli stämplad. Men efter ett tag spelade det ingen roll.

Vilka berättade du för?

Jag berättade för några av mina kompisar. Det blev lite konstigt. En del reagerade som lärarna. Man ska helst passa in. I dag säger jag till vem som helst att jag har ADHD. Jag skäms inte för det.

Kan du beskriva ADHD?

Jag hörde en komiker som sa: Om du har ADHD är det som att en liten apa står och slår i cymbaler vid dina öron. Jag tyckte det var ganska kul.

Själv påverkas jag inte så mycket av ljud. Jag gillar höga ljud och brus omkring. En del har velat isolera mig. Men det är inte ljuden som stör mig. Jag har bara svårt att ta tag i saker.

Hur känns det i dag?

Nu märker jag att saker blir gjorda. Jag är inte lika hyperaktiv. Jag känner mig mer fokuserad nu, bättre på att ta tag i saker.

Jag tycker man ska göra en utredning, även om man inte känner för det. Tänk att det är lika bra att få det gjort.

ALEX OM ATT TECKNA

Jag har alltid ritat och skissat mycket. Jag satt jämt och ritade när jag var liten. Jag gjorde jättedetaljerade bilder. Ett tag höll jag på med grafitti. Det är inte så lätt som man tror. Man gör skisser på papper först. Sedan ska du komma ihåg formerna utantill.

Hur är gymnasiet tycker du?

Nu går jag mediegymnasiet. Det är bra. Vi gör saker istället för att bara läsa. Om vi ska ha en redovisning så kanske vi filmar den. Det är kul. Nu ska vi till exempel göra en film.

Vad vill du göra sen?

Efter gymnasiet vet jag inte vad jag vill göra. Jag gillar inte att planera. Då blir man besviken om det inte blir som man tänkt sig. Jag vill hitta min väg. Jag tror att formgivning skulle passa mig. Jag är rätt kreativ och gillar ju att skissa. Då kan jag jobba när jag vill. Att redigera är ungefär som att sitta och rita. Det är lättare att koncentrera sig på det.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Fotografierna är modeller.