John

John är 16 år. Han spelar gitarr och tycker om att ha en massa folk omkring sig. Tidigare har han lätt tröttnat på saker. Nu går John på ett musikgymnasium.

JOHN OM ACTION

Jag mår bäst i miljöer där det är en massa folk. På fester och andra bullriga ställen. Min hjärna behöver stimulans och lite galenskap hela tiden. När jag är ensam måste jag skapa hyper- aktiviteten själv. Då kan jag sätta igång och spela tv-spel med en massa action.
När jag var yngre kunde jag se om samma scen i Star Wars minst 20 gånger. Jag somnar lättare om det är massa ljud och liv runt mig.

Hur var du när du var yngre?

Jag ville att saker skulle hända hela tiden. Ett sätt var att jaga andra barn och skrämma upp dem. Det snackades om mig märkte jag. Om hur jobbig jag var. På dagis hade jag en massa konstig- heter för mig. Jag var till exempel den enda som inte ville hålla handen när barngruppen skulle gå i led till skogen.

Det kretsade mycket kring mig i familjen och det mesta jobbiga har jag tagit ut hemma. Min syrra var galen på mig.

Hur gick det i skolan?

"Det känns orättvist att jag måste plugga så mycket"

I lågstadiet var jag vild och hade svårt att koncentrera mig. Det var omöjligt att sitta still. Det enda som hjälpte var att lyssna på musik och att rita. När jag var okoncentrerad i skolan bestämde läraren att jag skulle rita. För att förenkla allting. Då blev jag lugnare. Eller så fick jag gå ut.

Lågstadiet upplevde jag som rätt jobbigt. Barn i den åldern kan vara elaka mot varandra. Att vara kille och ha ADHD i lågstadiet är inte roligt. Är man annorlunda eller sticker ut som liten blir man uppfattad som ”freak”. Det är stor skillnad nu när jag är äldre. Det är mer okej att vara annorlunda. Alla är det på något vis.

JOHN OM DET SVÅRASTE MED ADHD

Att andra omkring mig inteförstår kan kännas svårt. ADHD syns inte utanpå. Det sitter inne i huvudet och det är så mycket mer än att man är hyperaktiv. Det är en slags koordinationsförlamning. Man gör inte som folk säger, man går efter sin egen hjärna.

Jag ska inte skylla på min ADHD. Det är ingen ursäkt för att komma för sent eller att inte ringa. Men det är en anledning till att jag inte har full koll på allt hela tiden.

Går det att förklara hur det känns?

Det känns som att vara stressad med hundra bollar i luften hela tiden. I huvudet är det fullt. Varje dag och hela tiden. Men jag har å andra sidan inte något att jämföra med. Min hjärna går ofta på högvarv och jag är konstant trött. Många som har ADHD tror jag lider av extrem trötthet.

När tror du att din ADHD påverkar dig mer?

En grej som är så typisk mig är att jag tröttnar fort. När jag var yngre började jag på basket. Jag tyckte att det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Två veckor senare tröttnade jag och hatade basket.

Jag kunde skifta hela tiden och bytte intressen. Det gällde även med tjejer. Jag kunde vara tillsammans med en tjej en vecka och sen tröttna.

Därför blir jag så fruktansvärt glad när det plötsligt är något som stannar kvar. Något som inte skiftar. Som med min nuvarande tjej. Henne gillar jag väldigt mycket.

Hur har du blivit bemött av andra tycker du?

När jag var yngre fattade jag inte varför alla skällde på mig. Jag blir ofta taggad och går snabbt igång på saker. Det är som om jag vill för mycket på en gång. Som med fotbollen. Tränarna blev galna på mig. Jag stod bakom mål och hoppade och lekte Star Wars när alla andra anföll. Det blev bara kaos. Sen kunde jag vägra ta av mig mössan. Alla omkring mig var så arga och besvikna.

JOHN OM SKOLAN OCH ADHD

I mellanstadiet tyckte mina föräldrar att vi skulle kolla upp mig. Det var då fick jag min diagnos. Det var också då det började vända för mig. Jag började jobba mer med mina positiva egenskaper och acceptera det som var jobbigt. Min sociala sida har alltid varit toppen. Jag har aldrig haft problem att få kompisar.

Hur fungerar det i skolan för dig?

Jag har inte berättat att jag har ADHD för alla lärarna i gymnasiet. Därför har det varit svårt att få extrahjälp. När jag bad om stöd med matten skulle det ta ett halvår att få hjälp. Då struntade jag i det. Men skolan har löst sig relativt bra ändå. Jag har lärt mig vad jag är bra på.

Tyvärr är jag expert på att skjuta upp saker. Jag kan sitta och spela tv-spel hela natten. På morgonen kan jag komma på att jag har prov samma dag.

Vilka ämnen är du intresserad av?

Musik och att rita är mina bästa ämnen. För det är jag bra på. Ämnen som har med logik att göra, som matematik, har jag otroligt svårt för. Efter en mattelektion kan jag vara arg, sur och deppig. Det är så krävande för då måste jag tänka på konsekvenser. Det har jag problem med.

Historia och samhällskunskap är roligt men jag har varit lat. Nu går jag på ett musikgymnasium och det passar mig. Det är inte bara akademiska ämnen. Vi lirar musik mellan de vanliga lektionerna och det får mig lugn.

Vet dina lärare om att du har ADHD?

I mellan- och högstadiet fick mina lärare veta att jag har ADHD. Men ingen annan. Nu när jag går på gymnasiet har jag inte velat berätta för mina lärare. Jag vill inte att de ska behandla och se på mig annorlunda.

Det känns orättvist att jag måste plugga så mycket. Hjärnan är hela tiden igång och det är fullt i huvudet. Men det kan jag ju inte förklara för lärarna.

Hur tänker du på framtiden?

Jag vill tänka på framtiden och konsekvenser, men det är svårt. Jag vill lyckas men jag vet inte vad jag vill göra än. Det blir inte kontor i alla fall. Mina föräldrar har hjälpt mig mycket och ibland blir jag arg på dem för att de ”curlar” för mycket. Jag måste ta ansvar själv nu.

JOHN OM KOMPISAR OCH ADHD

Det var först i somras som jag berättade för mina bästa kompisar om ADHD-grejen. Jag var rädd att de skulle bli arga för att jag hållit tyst om det. Det komiska var att om en kompis snackade om ADHD låtsades jag att jag inte visste vad det var. Istället frågade jag om någon visste vad ADHD var. Även om jag visste precis. Det var inte så roligt när de svarade att ADHD är någon som är helt galen i huvudet.

Hur reagerade dina kompisar när du berättade?

Äh, de var hur coola som helst. De reagerade knappt. De hade misstänkt det för länge sedan och tyckte inte att det spelade någon roll. De gillar mina ADHD-grejer och har känt mig så länge. Det var skönt att de reagerade så och viktigt för mig att få vara ärlig mot dem. Min flickvän fattade innan jag berättade för henne.

Hur har det fungerat med kompisar?

De senaste åren har jag haft lätt att få kompisar. Men när jag var yngre var jag ofta ensam. Nu har jag ett bra gäng och mina vänner är rätt lika mig. De har inte ADHD, men är lata. Jag blir nog uppfattad som egoistisk men det är inte min mening. Som till exempel när jag glömmer att ringa eller skicka sms. Det är inte det att jag glömmer eller gör det med flit. Jag är bara inne i något annat hela tiden.

Tar du åt dig om dina kompisar blir irriterade?

Jag tar åt mig och har alltid haft empati och medkänsla för folk. De flesta med ADHD uppfattas som egoistiska för att de är inne i sitt. Men det är bara som det ser ut. Jag snappar inte alltid upp saker som folk säger och kan vara lite instängd i mig själv.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Fotografierna är modeller.