Hasse

Hasses dotter Emelie är nio år och har ADHD. När skolan signalerade att det var stökigt såg Hasse och hans fru till att Emelie fick göra en utredning direkt.

OM SNABB UTREDNING

Det var jädrigt bra att få diagnos. Det tyckte både jag och min hustru. Man får något att ”drämma i huvudet på skolan” om det kniper. Nu har inte det behövts för vi har en väldigt bra skola. Emelie har en fantastisk lärare som inte är främmande för ADHD. Hon har erfarenhet sen tidigare. Det har hjälpt oss mycket.

"Några i vår omgivning har haft åsikten att adhd går att uppfostra bort"

Det finns skalor i det här och det är väl därför ADHD är så svårt. Det var sällan Emelie fick utbrott hemma. Vi blev därför förvånade när vi fick höra från skolan att hon hade svårt att koncentrera sig. Men när vi satt med i klassen förstod vi att något måste göras. Det blev en spark att ta tag i det.

Jag och min fru har varit eniga kring utredningen. Det är klart att det känns när man får en diagnos svart på vitt på papper. Men vi var ändå medvetna om att det var ADHD.

När Emelie och hennes bror var små var det verkligen skillnad. Emelie var aldrig stilla. Sen kom hennes brorsa några år senare och kunde sitta och titta på en legobit länge. Vi reflekterade inte speciellt mycket över det då. Barn kan ju vara olika. Men sen eskalerade det för Emelie och det var full fart för det mesta.

Vi gick en föräldrautbildning. Det var bra att höra hur andra har det. Ett föräldrapar berättade att deras tjej hade en massa utbrott hemma och var samtidigt lugn i skolan. De hade försökt att få hjälp i många år, men ingen förstod hur de hade det. Jag tror att många föräldrar blir bemötta väldigt olika. Vi fick snabbt bra hjälp.

OM RUTINER

Jag är mycket inne på rutiner och det har visat sig vara bra för Emelie. Det är oftast jag som lämnar henne i skolan på morgonen. Då är jag fånigt punktlig. Vi lämnar hemmet samma klockslag nästan på minuten varje dag. Så om min stackars hustru ska lämna, då står Emelie i hallen 07.20 och säger ”mamma, nu ska vi gå”. Det kan bli jobbigt om min hustru inte är klar då.

Vi håller hårt på sovrutiner också. Om Emelie sover för lite blir det jobbigt för henne dagen efter. Rutiner är bevisligen bra för oss.

Ett exempel på en besvärlig situation är när vi tar med Emelie till ett köpcentrum för att köpa en sak. Sen kommer vi på att vi måste handla något annat ocks��. Det funkar inte. Det är en av de få sakerna som är jobbiga numera.

Emelie sjunger och spelar piano, men inget uppslukar henne. Hon har ingen uthållighet vad gäller sport. Byter ofta. Det är mycket ”prova” och nu är det ridning som gäller. Det kan ju vara lite frustrerande för oss.

OM ÖPPENHET

Vi har varit helt öppna med allt för Emelie. Hon var helt på det klara med vad vi höll på med och vad hon fick för diagnos. Vi hade aldrig fått med henne på utredningen om vi inte hade berättat. Alla gör visst inte det, men det kändes bra för oss.

Jag kommer inte exakt ihåg hur vi berättade för henne, men hon fick besked efter testerna hos psykologen. Vi fick den tjocka luntan och Emelie en lightversion. Vissa saker har hon fruktansvärt lätt för. Nu fick vi också svar på vad hon har svårt med. Det var skönt att få veta. Vi hann ta tag i saker innan det hade gått för långt.

Vi har berättat för några av hennes närmsta kompisars föräldrar. Vi har tänkt tanken att berätta för hela klassen, men inte kommit dit än. Så länge det funkar hyfsat bra tycker vi inte att det behövs.

Det finns ju alltid folk som är av den åsikten att ADHD går att upp- fostra bort. Men i vår närmsta omgivning har vi fått full förståelse.

OM TJAT OCH UPPFOSTRAN

Ibland kan man känna viss oro för kompisar. Hon har nog sopat till någon klasskamrat ibland. Och ett och annat samtal med andra föräldrar har vi haft. Men inget allvarligt.

Emelie har några att leka med, men hon träffar sällan samma kompisar på fritiden. Man måste ju inte ha EN nära kompis. Det viktigaste är att hon är glad och vill gå till skolan. Och det vill hon, det är aldrig något tjafs. Även i jobbiga perioder kunde Emelie säga att det hade varit bra i skolan när vi hämtade henne. Sedan kunde vi höra från andra håll att det inte alls hade varit bra. Men det rann av henne.

Vi sitter med henne och berättar vad man får och inte får göra. Vi får hjälpa henne på den fronten. Intellektuellt förstår hon när hon har gjort fel. Men det hjälper liksom inte för hon kan göra det igen. Näven far iväg innan hjärnan hänger med. Hon har svårt att kontrollera impulser. Periodvis blir det därför mycket tjat.

Emelie tar mycket plats och det får lillebror lida för ibland. Men det är inte bara hon som har fått all uppmärksamhet, det har vi sett till.

Annars tror jag vi lever som alla andra. Vi reser och går ut på restaurang. Det är klart att det är lite stökigt ibland, men inga problem. Det här med Emelie har inte tagit mer tid än något annat barn tror jag.

 

* Texterna bygger på typfall och inte direkta återgivningar av verkliga berättelser. Fotografierna är modeller.